SNS-rapport . Referens grupp

Finansiering och referensgrupp
Till projektet har knutits en referensgrupp som bidragit med kunskap, tid och finansiellt stöd. Följande företag och organisationer har medverkat: Blomsterfonden, Grant Thornton, Investor AB, KFS Företagarservice AB, Praktikertjänst AB, SEB Trygg Liv, Sveriges Kommuner och Landsting, Statskontoret och Tillväxtverket.
Ordförande i referensgruppen har varit Carola Lemne, vd för Praktikertjänst AB.

Källa SNS hemsida:

Utlåtande från referensgruppen till Konkurrensens konsekvenser

I den debatt som har följt i spåren av SNS rapport ”Konkurrensens konsekvenser” har flera debattörer ställt frågor kring referensgruppens roll och det faktum att referensgruppen inte skrev något utlåtande kring rapporten, något som är vanligt men inte obligatoriskt att referensgrupper inom SNS projekt gör. Vi ser därför att det kan vara på sin plats att berätta lite om referensgruppens arbete och de observationer vi gjort, i förhoppningen att det kan bli ett bidrag till det fortsatta arbetet.

SNS arbetar i sina projekt med referensgrupper som ska ge synpunkter på, men som varken styr, granskar eller kvalitetssäkrar innehållet i forskarnas rapporter. Forskarna svarar själva för det de skrivit. Det är en viktig och grundläggande princip för SNS arbete, för bibehållen vetenskaplig integritet, och för att rapporterna inte skall uppfattas som beställningsverk.

Referensgruppens uppgift är utifrån detta att vara bollplank för forskarna och forsknings­ledaren, kunna ge råd och tips om alternativa informationskällor, diskutera tolkning av empiriska data, osv.

Att referensgruppen valde att inte skriva ett utlåtande skall inte ses som vare sig avståndstagande från eller godkännande av alla i rapporten ingående delar. Utifrån referensgruppens perspektiv var den övergripande slutsatsen i arbetet med rapporten att det fanns väsentligt mindre publicerad och relevant forskning kring dessa frågor än man skulle ha hoppats, och att resultaten av den forskning som redovisades varken bevisar eller motbevisar effektivitetsvinster vid konkurrensutsättning och i valfrihetsreformer.

I debatten har dock denna avsaknad av konklusiva forskningsresultat av vissa aktörer framförts som att forskningen bevisar att privatisering och konkurrens ”inte fungerar” – något vi bestämt vänder oss emot och inte heller anser har stöd i rapporten.

En konklusion från arbetet i referensgruppen är istället att detta är ett angeläget område som förtjänar fördjupad forskning. Vi anser också problemområdena framgent skulle må väl av en tydligare strukturering kring de frågor som behöver belysas. Det finns ett flertal olika aspekter som behöver studeras var för sig och i kombination. En aspekt är konkurrensens effekter i sig – dvs. den centrala frågan om system med flera utförare är bättre än ett system med (i Sveriges fall offentligt) monopol. En annan viktig aspekt är ersättningssystemens effekter, och en tredje är att utifrån dessa två aspekter värdera hur olika aktörer lyckas jämfört med varandra. I nuvarande forskning som den refererades i rapporten är de frågorna ofta sammanvävda eller, som i fallet med ersättningssystemens effekter, inte belysta alls.

Ett annat område som inte behandlades i rapporten är utvärderingar av om valfriheten i sig är en välfärdsvinst. Det var bland annat medborgarnas vilja till valfrihet som drev fram denna ändring i välfärdspolitiken. Genomförandet, särskilt under krisåren på 1990-talet, kom därtill att få fokus på att försöka spara resurser genom att konkurrensutsätta vissa verksamheter men det är viktigt att utvärderingar behandlar båda dessa aspekter. De tänkbara positiva effekterna av sådan valfrihet, till exempel på nöjdheten med samhällsservicen, vilja att betala skatt, etc. är ett område som förtjänar att belysas. Ett närliggande område till detta är utvärdering av kundnöjdhet som ett värde i sig. Denna aspekt får endast begränsat utrymme i rapporten. Detta kan hänga samman med att den forskning som refereras ofta inte ser valfrihet som ett mål i sig, eller tillmäter kundnöjdhet ett stort egenvärde.

Referensgruppen vill avslutningsvis konstatera att det är anmärkningsvärt att så pass stora samhällsförändringar har genomförts utan samtidig utveckling av system vad gäller att följa upp vad som händer när produktionen av vissa välfärdstjänster konkurrensutsätts. Den stora förtjänsten med denna SNS-rapport är att den sätter fingret på dessa brister i tillsyn och systematisk utvärdering av alla producenter, privata såväl som offentliga.

Carola Lemne
Pär Ekengren
Mats  Kinnwall
Jens Magnusson
Johan Röhss
Ulf Thörnevik
Anna Thoursie

Annons

SNS-rapport – Svenskt näringslivs omdöme

Svenskt näringsliv var måttligt imponerade  av SNS-forskningsrapport. Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?

Urban Bäckström skrev:  

En bedrövlig SNS-rapport

Idag presenterade SNS en rapport där man tittat på den tillgängliga forskningen kring effekterna av konkurrensutsättning inom den offentliga sektorn. I rapportens slutkapitel och sammanfattning påpekar man att forskningsunderlaget är bristfälligt och att det därför är svårt att identifiera effekterna av reformerna. Ändå tvekar inte skribenten i sammanfattningen att dra långtgående tendentiösa slutsatser som går ut på att konkurrensutsättningen är ett misslyckande. SNS rapporter brukar ofta vara gedigna och läsvärda, men den här sammanfattningen är bedrövlig rent kvalitetsmässigt.

Med tanke på det intresse som visats antologin och de viktiga välfärdsfrågor som tas upp finns anledning att kommentera det avslutande kapitlet med rubriken ”Slutsatser”. Många kommer sannolikt att nöja sig med att läsa enbart detta kapitel. De åsikter och påståenden som framförs kan därför spela roll i samhällsdebatten. Kapitlet innehåller många anmärkningsvärda uttalanden som väcker frågor och ger anledning att kommentera.

Samhällsvetenskaper kan aldrig vara helt värderingsfria. Om något presenteras som en forskningsrapport är det viktigt att det framgår vad som är tydligt bekräftade fakta, vad som är möjliga eller troliga orsakssamband och vad som är rena hypoteser eller personliga åsikter. SNS-boken innehåller inga nya forskningsresultat eller nya idéer för tjänstesektorns utveckling.

I SNS-bokens slutkapitel dras ett antal svepande slutsatser som inte stöds av några beräkningar eller forskningsresultat i antologins övriga kapitel. Det gäller bl a påståendena om a) ökad segregering, b) att sett övergripande har inga effektivitetsvinster skett – och i den mån så skett påstås att det offentligas kostnader inte påverkats, c) att inga innovationer skett, d) att i princip ingen kvalitetsutveckling skett, e) liksom antydningarna att friskolorna är upphov till betygsinflation.

Medborgarna – som använder välfärdstjänsterna – ser valfrihet och ökad kundnöjdhet som kvalitetsförbättringar, något som inte värderas/diskuteras i antologin. Det är anmärkningsvärt i sig.

Det stämmer att det råder brist på utvärderingar av större samhällsreformer. Att utvärderingar inte gjorts i större utsträckning betyder dock inte att reformerna inte haft någon tydlig effekt.

Att forskningsmässigt belägga effekter av konkurrens som enskild faktor inom välfärdsområdet är svårt då många andra faktorer än konkurrens kan påverka resultaten. En viktig sådan är ersättningssystemen – något som inte eller endast i ringa omfattning beskrivs.

Kontraktsvillkor inklusive mätbara relevanta mål och sanktioner för de som inte når målen har ofta varit bristfälligt utformade från beställarnas sida. Detta leder till att potentialen av konkurrensutsättning och förnyelsepotentialen hos privata utförare inte tagits till vara tillräckligt.

I rapporten har man också helt missat att vi lever i ett helt annat samhälle idag än för 20 år sedan då reformerna började genomföras. Den stora drivkraften var att komma bort från ett system där den enskilde medborgaren var helt underordnad stelbenta offentliga system och där man som individ i princip helt saknade inflytande. Idag har vi en situation där vi som medborgare har mycket större möjlighet att påverka välfärden – en möjlighet som finns tillgänglig för alla och inte bara ett fåtal. Detta är något att värna och som vi vet uppskattas.

I själva verket är det så att det är först i samband med att de privata aktörerna kom in som intresset för kvalitetsmätningar och – jämförelser tog fart. Under lång tid dessförinnan rådde ett kompakt ointresse när det gällde att utvärdera kvalitet inom välfärden.

Det är också därför Svenskt Näringsliv tillsammans med våra medlemsorganisationer och medlemsföretag driver krav om utökade möjligheter till kvalitetsjämförelser. Lättillgängliga jämförelser där både offentliga och privata aktörer bedöms på samma skala gör att sämre utförare sorteras bort. De som inte klarar av att leverera tillräckligt god kvalitet för skattepengarna ska inte vara kvar, oavsett om det är privata eller offentliga aktörer. Öppna kvalitetsredovisningar av skolor och vårdgivare leder också till att utförarna fokuserar på kvalitet. God kvalitet lönar sig därmed i form av fler elever eller patienter till verksamheten. Genom öppna redovisningar blir incitamenten rätt och konkurrensens potential tas till vara. Detta arbete är vi drivande i och det välkomnar vi fler – inklusive SNS – att delta i.

Många företag inom skola, vård och omsorg är medlemmar i Svenskt Näringsliv. Jag har själv sett exempel på hur väl fungerande verksamheter bidrar till att utveckla välfärden. Det är ett perspektiv vi inte får glömma bort. Vi välkomnar forskning, utvärdering och granskning av såväl offentligt som privat drivna verksamheter.