Labourledaren Ed Milibands strategi och kunskap från pappa Ralph Ed Miliband

Den fjärde vägens politik i England och statsmaktens roll i det kapitalistiska samhället

Läs gärna detta blogginlägg innan fortsatt läsning. https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/13/ny-labour-ater-foredome-for-europas-socialdemokrater/

Under rubriken ” Den fjärde vägen” skriver Katrine Kielos om den engelska Labourpolitiken:http://www.dagensarena.se/magasinetarena/den-fjarde-vagen/

I skuggan av finanssektorns dominans har Labourledaren Ed Miliband plockat fram ingenjörslådan. Katrine Kielos om hur Storbritannien ska bli mer jämlikt med ”god kapitalism”.

Hon fortsätter:

”Vi måste börja skilja ut ”bra kapitalism” från ”dålig kapitalism”, menar Ed Miliband. I sitt partikongresstal 2011 deklarerade han att Storbritannien behöver en ny typ av ekonomi: mer långsiktig, mer strategisk, mer produktiv.

Det ska inte handla om att vara emot spelet – att företag tjänar pengar – utan om att sätta nya regler för spelet.

Kända brittiska ekonomer som Robert Skidelsky, Will Hutton och Vince Cable fortsatte tankegångarna: vi ska inte vara emot kapitalismen men vi måste hitta sätt att på ett mycket mer aktivt sätt uppmuntra en kapitalism som inte drivs av spekulation och lånefinansierad konsumtion. ”

”Den unge Labourledaren har sedan han tog över partiet för två år sedan varit förvånansvärt konsistent i vad han ämnar göra. Det är ingen revolution, men det är inte heller småpotatis. ”Jag vill rädda den kapitalism som min pappa hatade” säger han.

”Pappa” är i det här fallet den kände marxisten Ralph Miliband.” Jag kommer längre fram i blogginlägget fortsatta dessa tankegångar. Först ska jag bara ta tillfället i akt att presentera pappa Ralph Milibands tankebanor.

Statsmakten i det kapitalistiska samhället

Jag läste med förtjusning Ralph Miliband på 1970-talet. En av de böcker som jag fastnade för då var ”Statsmakten i det kapitalistiska samhället”, Raben&Sjögren 1970.  I boken förklarar han på ett stringent sätt vilken roll statsmakten med nödvändighet måste ha i ett kapitalistiskt samhälle. De måste vara väktare och skyddare av de ekonomiska intressen som är dominerande i dem.

Han förkastar helt de på 1970-talet så vanliga tankarna om att statsmakten var en neutral instans som i första hand var ett organ för en demokratisk samhällsordning. Detta är en grov missuppfattning hävdade han.  (sid 284).

”Vidmakthållandet av en samhällsordning som karaktäriseras av klassdominans kan visserligen kräva en statsmaktens diktatur, ett undertryckande av all opposition, och upphävande av alla konstitutionella garantier och politiska friheter, men avancerade kapitalistiska länder har i regel i krävt detta. Med tillfälliga och anmärkningsvärda undantag har klass-styret i dessa samhällen förblivit förenliga med en lång rad medborgerliga rättigheter och politiska friheter, och uppnåendet av dem har otvivelaktigt bidragit till att modifiera och mildra klassdominansens former och innehåll på många av samhällslivets områden. Huvudorgan för detta mildrande har varit statsmakten, vilket bidragit till att förklara varför den har kunnat presentera sig, och varför den har blivit allmänt accepterad. Som samhällets tjänare.  I själva verket avskaffar inte denna mildrande funktion klass-styret, utan tjänar den tjänar den till och med en viss avgift, som garanti för det. Detta minskar emellertid inte dess betydelse för de underordnade klasserna. ” (sid 285).

Ralph Miliband argumenterar även starkt mot de grupper som på den tiden mot slutet av 1960-talet menade att den ”borgerliga” demokratin är meningslös och bara är ett spel för gallerierna. Demokratin måste med kraft försvaras, menade han.

Nya vindar inom S i Europa

Katrin Kielos skriver följande: 

Tiderna har förändrats. Under Tony Blair och Gordon Brown brukade Labour åka till länder som Tyskland och läxa upp dem för deras stela arbetsmarknader. Nu lyfter Ed Miliband i stället fram just den typen av samhällsmodeller som ett föredöme. Den tradition av samarbete mellan näringsliv och stat som vi även har i Sverige. Regeringar som erbjuder strategisk riktning och struktur för företag, fackföreningar, banker, utbildningsinstitutioner och aktieägare att arbeta tillsammans i det nationella näringslivets intresse.

Ed Miliband vill helt enkelt göra om den brittiska ekonomin till att bli mer lik – tja, Sveriges.

Och i ett land som Storbritannien är detta en massiv sak.

Bortsett från nationella klenoder som det statliga sjukvårdssystemet NHS och statstelevisionen BBC var det få länder som gick avregleringens väg längre än Storbritannien. Den brittiska ekonomin är oerhört mycket mer beroende av finansdistrikten i östra London ”The City” än vad USA är av Wall Street.

Och London är en av västvärldens mest ojämlika städer. Det hänger ihop.

Hela 60 procent av de ökade klyftorna i Storbritannien de senaste tio åren beror enbart på finansbranschen. När finanssektorn är den drivande kraften i ekonomin kommer tillväxten att bli ojämlikt fördelad.

”Vi vill ha banker som tjänar landet – inte ett land som är till för att tjäna banker” säger Miliband. Frågan är vad det betyder i praktiken.

Storbritannien har utvecklats till en så kallad timglasekonomi.

Jobben har skapats i toppen – finansbranschens välbetalda herrar i glas- och stålpalatsen runt Liverpool Street. Samt i botten – kvinnorna och invandrarna i den allt större lågbetalda tjänstesektorn.

De där bra jobben i mitten har däremot lyst med sin frånvaro. Och det är dessa jobb som verkligen utjämnar resultaten säger Milibands analys. ” http://www.dagensarena.se/magasinetarena/den-fjarde-vagen/

Det är på detta sätt vi skapar en mer anständig och god kapitalism och som även är mer långsiktigt hållbar, menar uppenbarligen Ed Miliband. Pappa Ralph ville avskaffa kapitalismen, Ed Miliband vill staga upp kapitalismen och göra den mer anständig. Finns det i dagsläget något realistiskt alternativ till detta?

Med min analys som är baserad på den historiska utvecklingen måste svaret bli: Nej en enskild nationalstat kan inte skapa någon socialism i ett land. Det bästa man då kan göra är just att staga upp den och ge kapitalismen ett mänskligare ansikte.

För att en demokratisk socialism ska kunna genomföras, krävs att den samtidigt realiseras i alla de länder som idag har makten i världen. Annars kommer det uppstå krig mellan de länder som infört en demokratisk socialism och de resterande länderna vars eliter ser de demokratiskt socialistiska länderna som dödligt hot mot dem och de makteliter som styr i dessa länder.

I denna belysning är det inte så konstigt att Ed Miliband begränsar sitt uppdrag från pappa Ralphs ambitioner att avskaffa kapitalismen och istället för att nationellt verka för att avskaffa den ge kapitalismen ett mänskligare ansikte.  Under Göran Perssons tid var Tony Blairs modell vägvisande för övriga S-partier i Europa.  Nu har den svenska modellen åter kommit till heders. Den innebär samverkan mellan staten, facket och näringslivet.

Ed Miliband har troligen tagit intryck och vet vem det är som har den överbestämmande makten i denna tre-klav. Då gäller det för S att stötta den kapitalism som är mest anständig och god. Staten och kapitalet sitter i samma båt sjöng Blå tåget på 1970-talet. http://www.youtube.com/watch?v=sTAvm_Fk09M

Det innebär inte att en gemensam internationell s-strategi kan vara att verka för den demokratiska socialismen inom olika internationella institutioner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s