Vårt nuvarande penningsystem omöjliggör en hållbar utveckling

Yoshi Frey, socionom och författare skriver intressant artikel i Göteborgstidningen. Under rubriken: ” Bankernas makt skapar stora kriser”

Artikeln inleds:

”Bankerna har naturligtvis intresse av att ge så mycket kredit som möjligt. De tjänar pengar på räntan. Men de expansiva penningmängderna leder regelbundet till bubblor som i sin tur skapar avsevärda skador i realekonomin, skriver Yoshi Frey.

Roten till de återkommande kriserna i det kapitalistiska systemet är vårt nuvarande penningsystem. Utan allmänhetens vetskap har bankerna nämligen skaffat sig möjligheten att skapa pengar ur intet genom utlåning. Det innebär att affärsbankerna skapar nya pengar när de ger lån till sina kunder. Processen kallas penning- eller kreditmultiplikator. Begreppet syftar på en förvirrande cirkellogik: Varje kredit blir en deposition någonstans i banksystemet som i sin tur berättigar banken till skapande av en ny kredit. Så kan det hålla på, och resultatet är att 95 procent av alla pengar skapas på detta vis. Resterande fem procent är kontanter skapade av centralbanken. Centralbanken har alltså ingen bra kontroll över penningmängden.”

Min kommentar:

Instämmer med artikelförfattaren om att det är Central banken inte har bra koll på penningmängden. Men det är det kapitalistiska samhällssystemet i sin helhet som kräver ständig tillväxt, inte penningsystemet.

Efter finanskrisen 2008 har debatten varit livlig om hur vi kan förändra dagens penninghantering och att skapa mer hållbarhet i det finansiella systemet.

Orsaken till bubblorna och bubblor som brister är många. En viktig orsak är hur aktiemarknaderna fungerar. Mellan IT-kraschen år 2000 och fram till år 2008 hade världens aktiebörser varit oerhörda framgångssagor. En mycket låg ränta dopade börserna. Sedan kom finanskraschen.

Vår lärdom av detta är att räntorna är fortsatt mycket låga vilket medför att börserna dopas. Dessutom har kvantitativa lättnader satts in för att ytterligare dopa aktiemarknaden och få fart på hjulen i den reala ekonomin och därigenom minska arbetslösheten. Det tycks som det bara är att invänta nästa krasch.

Eftersom pengarna på aktiebörser avser diskonterade framtida bolagsvinster är det faktiska värdet av de pengar som investeras mycket svårbedömt. Att banker skapar pengar ur intet innebär självklart att det finns mer pengar på de internationella finansmarknaderna. När utbudet av pengar ökar drar detta i sig upp kursvärden på den totala aktiemarknaden. Motsatsen råder också självklart. Om penningmängden i systemet skulle minska genom att bankerna inte längre har möjlighet att skapa pengar ur intet, kommer världens aktiebörser att falla dramatiskt.

Med detta inser vi att det inte bara är bankerna som är motståndare till att ändra nuvarande system. Många mycket förmögna människor skulle förlora mycket pengar om aktie – och råvarumarknaden faller på grund av ett minskat utbud av pengar.

Även alla som sparar i aktiefonder och pensionssparare världen över skulle drabbas av samma obehagliga resa. Det är detta vi måste ha i minnet när vi funderar över vilka konsekvenser en förändrad penninghantering medför. Artikeln fortsätter:

”Bankerna har naturligtvis intresse av att ge så mycket kredit som möjligt. De tjänar pengar på räntan. De expansiva penningmängderna leder regelbundet till spekulativa bubblor som i sin tur skapar avsevärda skador i realekonomin. I krisen socialiseras sedan skulderna och vinsterna privatiseras.

Eftersom räntebeloppet aldrig skapas samtidigt med lånet tvingas vi kollektivt låna mer för att betala räntan. Skulderna måste därför växa och därmed måste även ekonomin växa. Skulden är ju ett prestationskrav. Därför fungerar systemet bara så länge allt växer – exponentiellt dvs. mot oändligheten. Vilket såklart inte fungerar på en begränsad planet. Någon gång brakar allting ihop. ”

Min kommentar:

Artikelförfattaren skriver: ”Därför fungerar systemet bara så länge allt växer – exponentiellt dvs. mot oändligheten. Vilket såklart inte fungerar på en begränsad planet. Någon gång brakar allting ihop. ”

Jag instämmer med artikelförfattaren. Bankerna är en mycket viktig aktör i dagens finansstyrda kapitalism. De finansiella transaktionernas andel av det totala antalet transaktioner växer hela tiden dramatiskt.  Men de finansiella transaktionerna består i hög grad av köp och sälj på värdepappersmarknaderna och dess derivat. Det är en annan typ av transaktioner än rena banktransaktioner in – och utlåning. Dessa translationer utförs såväl inom banken, men även av andra aktörer inom banken såsom fondbolag eller att ett skuggbankssystem skapas vid sidan om ordinarie verksamhet.

Men annars gäller samma principer för all affärsverksamhet. När aktieägare investerar kapital i olika bolag, sektorer eller regioner görs det för att skapa avkastning. Det är inte på något sätt en unik situation just för banker. Ett försäkringsbolags affärsidé är att få in premier från kunder, skapa avkastning på pengarna och sedan dela ut pengarna i rater eller som engångsbelopp -tillbaka till kunderna. Om det inte går att skapa avkastning skulle hela affärsidén tillhöra gårdagen. Det är ju avkastningskravet som driver fram ett system som med jämna mellanrum brakar ihop och som alltmer visar sig långsiktigt ohållbart.

Oändlig tillväxt ter sig alltmer orimlig på en begränsad planet. Men att försöka få stopp på tillväxten och skapa ”nedväxt” skulle få dramatiska konsekvenser för hela det ekonomiska systemet. Världens samlade eliter skulle med kraft motsätta sig en sådan utveckling. Om vi ser till historien och finanskrisen 1930 så är risken är uppenbar att detta skulle medföra mycket osympatiska händelser, fascism/nazism och världskrig. Det är ju detta som är vår civilisations stora dilemma.

Vi är alla integrerade delar i det vi kallar finanskapitalen. Ingen skulle väl vilja få ut mindre belopp på vårt fondsparande eller pensioner? Ändå inser vi att systemet inte är långsiktigt hållbart.

Artikeln fortsätter under rubriken. Blind fläck

”Eftersom våra ekonomer och politiker har en blind fläck och inte förstår dessa sammanhang så försöker man vara dessa omöjliga tillväxtkrav till lags. Tillväxtfällan kräver en allt mer hänsynslöst exploatering av arbetskraft och naturresurser. Utan insikt i den systemiskt förutbestämda självdestruktivitet vi befinner oss i, är våra politiker dömda att misslyckas. Samhället hamnar förr eller senare i en återvändsgränd där varken ytterligare skuldsättning, sparåtgärder eller ytterligare tillväxt är tillräckliga för att betjäna de exponentiellt exploderande fordringarna. ”

Min kommentar: Med anledning av av det jag skrev ovan är det inte fråga om någon blind fläck. Det är istället valet mellan pest och kolera som gör att politiker och ekonomer är så villrådiga.

Vi sitter fast i ett ekonomiskt system, som är mycket svårt att ta sig ur, trots att vi ser självdestruktivitet inbyggd i systemet. Orsaken är helt enkelt att vårt globala kapitalistiska  system är så sammanflätat att en radikal förändring av systemet skulle få mycket negativ effekt för oss alla.

Att hitta en väg ur detta beroende är en överlevnadsfråga för vår civilisation. Men lösningarna måste noga övervägas så att vi inte hamnar ur askan i elden. Ska vi medverka till att starta en process nu som mycket väl kan leda till fascism/nazism och världskrig som kan utplåna hela vår civilisation, eller ska vi vänta med risk att gå samma eländiga öde till mötes. Pest eller kolera.

Artikeln fortsätter:

”Demokratiska rättigheter urholkas och socialstaten demonteras för att trygga fordringsägarnas intressen. Precis som under 30-talet ökar stressen i samhället och extremistiska strömmingar blir starkare. En farlig politisk utveckling börjar ta fart och hotar demokratin och medmänskligheten.

Redan under 30-talet identifierade många inflytelserika ekonomer den viktigaste orsaken till den dåvarande djupa ekonomiska krisen: kopplingen mellan kreditgivning och pengaskapande. De krävde därför att bankerna endast skulle låna ut det de verkligen hade som reserv i centralbankspengar. På så vis skulle kreditgivningen förbli bankernas affär och pengaskapandet återigen bli statens. Chicagoplanen, som reformförslaget kallades, övervägdes på allvar av den då sittande amerikanska presidenten Franklin Roosevelt. Men bankernas motstånd var för starkt. ”

Min kommentar: Kan bara instämma. Motståndet mot förändringar är även idag för starkt inte bara från bankerna utan från alla tunga finansiella aktörer världen över som skulle förlora stora delar av sina förmögenheter om vi förändrade systemet.

Samma sak gäller för hela den globala affärsverksamheten. Den bygger på tillväxt. Utan tillväxt avstannar hela företagsvärlden. Det är inte hållbart men vi vill heller inte att all affärsverksamhet ska avstanna. Vi måste hitta en väg ur detta system, utan att drabbas av olidliga plågor.

Varje företag, litet som stort, måste ha tillväxt. Ett företag som inte genererar avkastning tillhör historien. Varje anställd vill ha sin beskärda del av det ökade löneutrymmet. Fackföreningarnas roll är just att se till att de anställda får sin del av överskottet.

Varje fond – och pensionssparare vill ha tillväxt av det insatta beloppet. Samma principer gäller världen över. Vinnarna är de som lyckas få sitt kapital att förränta sig bäst. Vinnarna är också de som arbetar i de företag som är mest lönsamma – och som därför har utrymme att tillgodose fackföreningar och de anställdas behov av förbättrad levnadsstandard. Vi är med andra ord alla medspelare i den globala tillväxtens logik.

Om inte bankerna skapar pengar för att upprätthålla tillväxten finns det andra aktörer som ser till att få in mer pengar i systemet. Obamaadministrationen och FED har använt sig av kvantitativa lättnader  för att få hjulen att snurra i USA igen. Se vidare så fungerar kvantitativa lättnader: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd

Det är med andra ord inte bara de privata bankerna som skapar pengar ur ingenting. Hela världsekonomin bygger på samma princip. Öka penningmängden inom den finansiella marknaderna och se till att tillväxten hålls uppe. Mer pengar skapas av pengar, inte primärt av arbete, även om den finansiella sektorn sysselsätter en ansenlig mängd människor världen  över idag. Många branscher som exempelvis IT tjänar även ofantliga belopp på att leverera till den finansiella sektorn. Så det är ett integrerat system som är mycket komplext och svårt att gå in och peta i. Börjar man förändra på ett ställe kan det hända synnerligen oönskade saker på ett annat ställe i denna sammanflätade väv.

Artikeln fortsätter under rubriken: Valutafondens forskare

”Två forskare hos Internationella Valutafonden, Jaromir Benes och Michael Kumhof, har nyligen med hjälp av avancerade datormodeller undersökt effekterna av en sådan penningreform för dagens USA. Resultaten av studien är häpnadsväckande. En sådan penningreform skulle avsevärt dämpa konjunkturcyklerna, bank-runs skulle förhindras och de privata och offentliga skulderna skulle minska dramatiskt. Sammantaget skulle detta leda till enorma samhällsvinster: ekonomin skulle växa på grund av lägre räntor och skatter, bättre fungerande marknad och låg inflation. IWF-forskarna anser därför reformen vara en ytterst önskvärd politik.

Studien markerar ett paradigmskifte inom nationalekonomin. Att bankerna själva skapar pengar och därmed efterfrågan genom kreditgivning har hittills ignorerats i ekonomernas modeller. Denna faktor har en avgörande betydelse, men den har helt förbisetts i den moderna makroekonomiska litteraturen, menar de båda IMF-forskarna. Om ekonomerna inte förstår orsakerna till krisen, hittar de inte heller en lösning.

Enligt grundlagen utgår all offentlig makt från folket. Att låta bankerna skapa pengar är en enorm maktöverföring till privata, ej demokratiskt legitimerade intressen.

Enligt grundlagen skall den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. ”

Min kommentar: Det är glädjande att IMF-forskare börjat närma sig denna mycket besvärliga och komplexa fråga. Rapporten ifrågasätter då även själva finanskapitalismens hjärta. Men som tidigare sagts, då ifrågasätts samtidigt det kapitalistiska systemet i sin helhet. Även om inte detta sägs rakt ut. Bankernas makt har inte på något sätt minskats sedan 1930-talet och finansiella och reala ekonomin har blivit så sammansvetsat att det är mycket svårt att hitta en realistisk utväg ur detta.

Artikeln fortsätter:

”Ett penningsystem som tvingar oss till en exponentiell tillväxt av skulder och av ekonomin omöjliggör en hållbar utveckling och missgynnar definitivt den enskildes välfärd.

Vårt penningsystem strider därmed mot grundlagen.

Det finns därför övertygande skäl att undersöka de reformförslag som går ut på en separation av penningskapandet från kreditgivningen. Penningmakten ska överföras i demokratins kontroll. En viktig nyckel till en social, ekologisk och ekonomisk hållbar utveckling är en penningreform.”

Min kommentar: Från perspektivet att rädda civilisationen är denna artikel och IMF-forskarnas slutsatser mycket lovvärda. Men de effekter som en nyordning av penninghanteringen skulle få, utmanar samtidigt hela den globala kapitalismen. Ett faktum som ingen idag verkar vågar ta tag i – ens med en tång. Glädjande nog har världens eliter under ett antal år diskuterat kapitalismens kris på World Economic Forum i Davos . Så sjukdomsinsikten finns. Men hittills har det varit ont om lösningsförslag. Att sparka genom en Chicagoplan mot världens samlade eliter, känns aningen utsiktslöst.

För att nå framgång med ett lösningsförslag måste det nog till andra lösningar.

”Att kreditexpansion används för att blåsa upp värdet på tillgångar (aktier, fastigheter, råvaror, mat, …) är inget nytt – värden som inte går att realisera i framtiden, kommer inte att realiseras. Det hjälper inte att med tex QE sparka plåtburken lite längre ner längs gatan. Finansiella tillgångar och derivat därav är uppblåsta bortom all räddning. Att sticka hål på bubblan så fort det bara går är givetvis nödvändigt…men lika nödvändigt är det att förbereda våra ekonomier för följderna. Några alternativ finns egentligen inte. ”

Min kommentar:
Nej det hjälper inte i längden att hålla en sjuk patient vid liv med hjälp av konstgjord andning. Där är vi överens.
Men innan man driver en så för mänskligheten viktig fråga som att driva en linje att sticka hål på bubblorna skulle kunna få. Borde vi då inte reflektera över vilka konsekvenser vårt förslag att försöka sticka hål på bubblan kan få. Se ovan. .

Att få hela världens eliter mot sig i denna fråga känns inte som en helt bra sits. Att mot deras vilja försöka driva igenom planen känns inte som någon hit. Tvärtom känns det som det skulle påskynda en kommande katastrof snarare än att vara med och dämpa den. En konsekvensanalys är väl en relevant fråga att ställa sig, innan man fortsätter att hysa tillit till förslaget.

 

Artikeln av Yoshi Frey hittar vi här: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1191467-bankernas-makt-skapar-stora-kriser

Annonser

4 thoughts on “Vårt nuvarande penningsystem omöjliggör en hållbar utveckling

    • Ja det har du rätt i. Island är första landet som börjar ta tag i penninghanteringen. Det ska bli intressant att följa Islands nytänkande. Tack för tipset.

      Men hur Island agerar påverkar inte nämnvärt världsekonomin. Om USA eller Kina skulle minska penningmängden i omlopp skulle det få mycket allvarliga konsekvenser för hela världsekonomin.

      Det stora dilemmat för mänskligheten – det gäller såväl i stort som i smått – är att hela vårt ekonomiska system bygger på tillväxt. Jag skriver i inlägget ovan:

      ”Varje företag, litet som stort, måste ha tillväxt. Ett företag som inte genererar avkastning tillhör historien. Varje anställd vill ha sin beskärda del av det ökade löneutrymmet. Fackföreningarnas roll är just att se till att de anställda får sin del av överskottet.

      Varje fond – och pensionssparare vill ha tillväxt av det insatta beloppet. Samma principer gäller världen över. Vinnarna är de som lyckas få sitt kapital att förränta sig bäst.Vinnarna är också de som arbetar i de företag som är mest lönsamma – och som därför har utrymme att tillgodose fackföreningar och de anställdas behov av förbättrad levnadsstandard. Vi är med andra ord alla medspelare i den globala tillväxtens logik.

      Om inte bankerna skapar pengar för att upprätthålla tillväxten finns det andra aktörer som ser till att få in mer pengar i systemet. Obamaadministrationen och FED har använt sig av kvantitativa lättnader för att få hjulen att snurra i USA igen. Se vidare så fungerar kvantitativa lättnader: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd

      Det är med andra ord inte bara de privata bankerna som skapar pengar ur ingenting. Hela världsekonomin bygger på samma princip. Öka penningmängden inom den finansiella marknaderna och se till att tillväxten hålls uppe av alla aktörerna världen över.

      Om vi i grunden ska ändra detta och skapa ett system som kan hantera knapphet och en annan sorts tillväxt än nu, då måste vi formulera en helt annan ekonomisk modell, som inbegriper mer än bara de privata bankerna. Det är detta faktum jag syftade på när när jag skrev:

      ”Men de effekter som en nyordning av penninghanteringen skulle få, utmanar samtidigt hela den globala kapitalismen. Ett faktum som ingen idag verkar vågar/vilja ta tag i – ens med en tång.

      Det är det ohållbara tillväxtsamhället på en ändlig planet som jag syftar få.

      Men som artikelförfattaren Yoshi Frey konstaterar så lever vi på en ändlig planet. En fortsatt oändlig tillväxt är bara inte långsiktigt hållbar. Bankernas penninghantering är bara en delmängd av denna utmaning.

      Tack igen för bra information Jonas.

      Hoppas att du och andra som läser detta tänker till en ytterligare gång och inser vilka svåra utmaningar människan står inför idag. Det är välkommet med nytänkande på många områden. Att Island prövar nya angreppssätt är utmärkt.

      Men som helhet står mänskligheten inför ett omedelbart behov av att ändra på hela vårt sätt att se på utveckling och tillväxt. Om inte går vår civilisation en dyster framtid till mötes.

      Se exempelvis detta inlägg: ”ATT LEVA ETT RIKT LIV” http://globaliseringen30.wordpress.com/2013/01/05/ett-leva-ett-rikt-liv/

      Återigen tack för tipset om Island Jonas. Ser fram mot fortsatta konstruktiva samtal.

      MvH
      Roger Dahl
      070-3777509

  1. Ping: Produktivitet och arbetets välsignelse | Globaliseringen 3.0

  2. Ping: Produktivitet och arbetets välsignelse och det stora globala skiftet | Globaliseringen 3.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s