Arbetets söner sluten er alla, mervärdesteorin och Marx aktualitet idag

Arbetets söner

Jag kommer ihåg boken Människans rikedomar av Huberman och Sweezy som jag läste på 1970-talet. Människans rikedomar var en fantastisk bok kommer jag ihåg. Här var det inte kungarna historia som fokuserades på. Det var arbetande människan som framträdde. Jag läste också Marx mervärdeslära och om den fallande profitkvoten. Sedan dess har jag varit ute och arbetat inom IT och verksamhetsutveckling under 35 år.

Marx grundtänk att det är människan som ytterst skapar värde är naturligtvis fortfarande gångbar. Det behöver vi ju inte ha läst Marx för att förstå. Det förstår vi erfarenhetsmässigt. Bakom allt som sker i vår sköna nya värld finns det människors arbete. Åtminstone hittills.

Ju mer tekniken och automationen utvecklas desto knöligare blir mervärdesteorin som förklaringsmodell. Eftersom jag varit med så länge vet jag att orsaken till att dagens programmerare kan arbeta många, många gånger så fort som 1970-talets assemblerprogrammerare, är att det finns så mycket inbyggd logik och kompetens att de som arbetar som programmerare idag använder ultrahögnivåspråk som går mycket fortare att få resultat med. Orsaken är mao lagrad kunskap i programmen och systemen.  Den lagrade kunskapen har en gång människor skapat. Men sedan tuffar de på och behöver bara lite service och uppdateringar då och då för att kunna vara med i produktionsprocessen.

De som idag arbetar kan därför producera mer arbete per arbetad timme än på 1970-talet. Det är detta vi kallar för produktivitetsutveckling. Det gäller de som nyutvecklar program och system, Det gäller underhållsprogrammerare och det gäller de som i slutändan ska använda systemen. System används idag i stort sett vilket arbete man än har.  Inom bank och försäkring talar man om IT som fabriken. När fabriken stannar då stannar hela verksamheten. Som kund ser vi det när vi inte får ut något på vår bankomat eller ska göra våra räkningar.

Skulle vi inte ha datorsystem idag skulle snart sagt hela Sveriges arbetsföra befolkning vara involverad att manuellt koppla telefonsamtal och göra bank och försäkringsärenden.  Vi skulle behöva importera miljontals med arbetskraftsinvandrare för att täcka upp allt arbete som då skulle behöva göras.

De människor som idag arbetar med hela denna kedja av arbeten: Är de då ”objektivt” sett mer ”utsugna” än tidigare? De skapar större avkastning till bankens – H&M:s och Ikeas  aktieägare. För bakom försäljningsledet finns just datorbaserade system som gör jobbet efter samma princip som ovan. Nej enligt Marx är det de stackars kupongklipparna som förlorar på automationen. De blir helt enkelt färre människor att ta ut profit ur. Återkommer till detta.

Är de som arbetar mer ”objektivt”,”utsugna” än tidigare? Känner sig de som arbetar mer utsugna än tidigare? Ska de som arbetar idag känna att nu är det dags att göra revolt så räcker det ju inte med att vara ”objektivt” mer ”utsugna”. Det måste även kännas ”subjektivt”. Överskottet av avkastningen har uppenbarligen gått till att förbättra löner och anställningsförhållande till de anställda. De riktigt stora vinnarna är ägarna som hela tiden ökar sin avkastning på insatt kapital, på grund av produktiviteten.

Om vi då tittar på ”Profitkvotens fallande tendens” så menar Marx att det är bara genom människans arbete som profit skapas. Ur ett visst perspektiv är detta fortfarande riktigt.  Bakom dagens system med halv – och helautomatiska löningar finns det människor som en gång har gjort jobbet. De kan vara pensionerade eller döda nu. Det är svårt att få dessa ärrade kämpar ut och strida på gator och torg. De som idag använder sig av den äldre generationens kunskap har säkert svårt att tänka sin in i vilket arbete som ligger bakom den teknik som de nu rattar runt.

I Wikipedia läser vi:

”Enligt Marx ökar med tiden kapitalets organiska sammansättning, det vill säga det konstanta kapitalet (råvaror, maskiner byggnader och så vidare) i förhållande till det variabla kapitalet (arbetskraften). Men eftersom det enligt Marx endast är mänskligt arbete som kan producera nytt värde minskar följaktligen profitkvoten. För att undvika att profitkvoten faller måste mervärdekvoten växa i takt med kapitalets organiska sammansättning, vilket rent konkret innebär att utsugningen av arbetarna ökar. ”

Det Marx inte kunde förutse var hur produktivitetsutvecklingen skulle gestalta sig. ”Maskiner” är idag något helt annat än på 1980-talet. De datorbaserade system som idag gör jobbet på arbetsplatser. Det har visat sig att modern teknik förändrar produktionsförhållanden  på ett sätt som gör att det inte är konstant utan i högsta grad variabelt och föränderligt..

Idag finns det helautomatiska fabriken där robotar styr hela processen. Det finns tom robotar som lagar robotar. Vilja är utsugna då?  I och med att artificiell intelligens finns redan idag, men med all säkerhet att öka: Vilka är då utsugna? Vilka är mervärdesskapande? Är det robotarna. Klirr i kassan blir det åtminstone till aktieägarna oavsett om det finns några människor med i spelet eller inte.

Vi kan ta exemplet bankomat. Idag gör kunden gör det arbete som tidigare baktjänstemän utförde. Är det då kunden som är mervärdesskapande? Ja det skapar högre vinster för aktieägarna. Är det då kunden som blivit den ”objektivt ”utsugna klassen som lika ”objektivt” ska känna klasskänslan och vilja vara med och inta sin historiska roll och kasta kapitalismen över ända?

Samma sak gäller när vi sitter framför datorn och gör våra räkningar.  Varje småföretagare som jag själv numer, är till vardags är hemmastadd i det kapitalistiska samhället, genomgår framför datorn en förvandling och vi blir proletära och ”objektivt” sett revolutionära och sjunger unisont ”utsugare snart är er saga slut”. Bankägarna sitter och skor sig på vårt arbete, när vi betalar våra räkningar.

Men hur många ser det på det viset, när vi slipper gå till banken med våra räkningar i handen.

När människor är förbannade på bankerna är det av helt andra orsaker än att vi faktiskt utför baktjänstemännen arbete och som konsument är ”objektivt” ”utsugna”.

Arbetarnas ”objektiva” klassmedvetande  

Marx bygger sedan upp hela sitt resonemang att på arbetarens ”objektiva” utsugning ska göra denna yrkeskategori till historiska hjältar. När arbetaren vaknar upp och inser den ”objektiva” sanningen, då tar det hus i helvete: Jag är utsugen! ”Slav stig upp för att slå dig fri”, från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli”. Arbetarna samlar ihop sig och ser till att ”det gamla störtas ner i gruset”. ”Upp till kamp emot kvalen sista striden det är, ty internationalen åt alla lycka bär”.

 Teori och verklighet  

När jag gick med i SAP på 1970-talet så studerade jag på Stockholm universitet. Det var på den tiden studenterna – många men inte alla – trodde att revolutionen var nära förestående. Hur många är svårt att säga men de mest troende var mycket högljudda.  När jag sedan kom i kontakt med facket – jobbade fritidshem och i lekpark extra – så insåg jag ganska snabbt att studenterna och de fackligt aktiva levde i helt olika världar. Lika stor blev skillnaden när jag gick med i SSU och SAP.  Revolutionen kändes med ens mycket avlägsen.

Runt om i Europa hade det varit studentuppror och dessutom strejkade arbetarna. Studenterna ville ha revolution, arbetarna ville ha bättre lön och mer trygghet på arbetsplatserna. Någon revolutionär stämning var det inte tal om bland arbetarna. ett faktum som förvånade många studenter. Förstår arbetarna inte sina ”sanna” intressen. Förstår de inte att de är ”objektivt” utsugna?

På Stockholms universitet slog det gnistor i debatten. Vilka var ”objektivt” sett arbetarklass? Vem var mervärdesskapande? Vem var utsugna och därför ”äkta arbetarklass”? För att markerna sin gemenskap gick många ungdomar omkring med arbetarskjortor och anklagade andra för att vara revisionister, kapitalistlakejer och socialrevisionister. Mest hatade var Socialdemokraterna som var klassförrädare.

Den här revolutionsromantiken var lustig att ha fått vara med om. Jag undrar hur de som var med i denna bisarra lek ser på denna tid?

Bokslut – VVV – Volvo, villa och vovve

När vi nu gör bokslut och ser på hur denna mervärdesskapande och ”objektivt” ”utsugne” arbetaren har agerat fram till nu, kan vi som ”troende” marxist bli lite förvånad.

De stora revolutionerna, i Ryssland och Kina, var arbetarna så försvinnande få och bönderna så otroligt många till antalet och i partikärnan där satt intelligentsian.

I Europa under 1910-talet och framåt spelade arbetarklassen en uppenbar roll även om vi inte klart kan definiera dem. Det var många soldater som var med i kampen mot borgerskapet och deras militärmakt. Vad hade de revolutionära soldaterna för ”objektiv” drivkraft?  De var åtminstone inte mervärdesskapande och ”objektivt” ”utsugna”.

I lika hög grad var det intelligentian och kulturarbetare som deltog aktivt. Deras ”objektiva” drivkraft är lika oklar. Kände de sig månne ”subjektivt” mervärdesskapande, trots att de ”objektivt” inte var det?

Arbetarklassen organiserade sig i arbetarråd i Tyskland i början av 1990-talet.Tillsammans med revolutionära soldater stred de mot övermakten. Klass mot klass löd stridsropen. Men kampen kom i lika hög grad att betyda att olika delar av arbetarklassen kämpade mot varandra. Vad var den ”objektiva” orsaken till detta? Det är svårt att få förståelse för det genom att se till deras ställning i produktionen. Var ”socialister” och ”kommunister” med i olika produktionsled och därigenom ”objektivt” sett hade olika intressen? Går klyftan mellan  olika arbetargrupper ”socialister” och ”kommunister” att härleda till att de ”objektivt” sett var ”utsugna” i olika grad.

Den stora majoriteten av arbetarklassen blev med tiden i hög grad avogt inställda mot bråkmakare som ställde till trassel. När starka män som Hitler och Mussolini dök upp kändes de som befriare som lovade lugn och ordning. Stora delar av arbetarklassen glömde bort sin ”objektivt” historiska roll och stöttade i allt hög grad de nya ledarna.

Spanska inbördeskriget var arbetarklassen involverad. Men även där gick fascismen segrande är striden.

När vi ser på den arabiska våren så var det unga studenter och arbetslösa ”som hungern bojor satt uppå” som verkade utgjort kärnan. Arbetarklassens roll är mer oklar. (Vilka nu den ”objektiva” arbetarklassens är). Studenter och arbetslösa verkar ha spelat en mycket stor roll. Hungern hade ett finger med i spelet. Men studenter och arbetslösa är allt annat än mervärdesproducerande. De arbetslösa skulle väl snarast kallas för ”trasproletariatet”  av Marx. Denna icke mervärdesskapande grupp hade Marx ingen tilltro till som revolutionär kraft.

Hur länge ska kartan bestämma över terrängen?

Om det nu visat sig att den motmytomspunne arbetaren inte alls verkar vara så attraherad av att göra revolution, utan är mer intresserad av VVV – Villa, Volvo och Vovve – vad är det då som är fel? Om arbetarna är mer intresserad av att köpa fritidshus, dekorera sina hem med Ikeamöbler, förbättra sin garderob med inköp från H&M och fundera på vilket resmål, utöver den obligatoriska Thailandsresan, som färden ska gå till i år. Hur ska vi då tolka Marx teoribildning?  Arbetaren har uppenbarligen annat för sig än att  göra revolution: Vad är det då för fel på verkligheten som envisas med att inte stämma med kartan? De mervärdesskapande arbetarna är ju för bövelen ”objektivt ”, ”utsugna”. När ska dom inse detta? 

Den mytomspunne arbetaren uppenbarligen har annat för sig än att göra revolution. Är det då inte dags att modifiera sina modeller på denna punkt? Jag återkommer om detta resonemang i samband med att jag behandlar Erich Fromm längre fram.

Vad kan Marx och Engels lära vår samtid?  

Karl Marx har – som jag ser det – mycket att ge rent metodiskt och analytiskt.

I en tid när teorier som strävar mot helhet har uppfattats som rena stenåldern, känns det nu som en självklarhet att helhetsmönster snarare än delkomponenter ingår i det nya paradigmet. Utifrån helheten kan vi sedan bryta en delprocess och analysera denna. Karl Marx var en person som hade fokus inriktad på helheten. Inspiration fick han inte minst från Hegel, som såg historiens vingslag förändra helheten genom språngvisa steg.

Kapitalackumulation och den arbetande människans värde är andra viktiga delar av Marx. Fokus på maktförhållanden i samhället och parförhållanden som konflikt/konsensus, subjekt/objekt och sociala olikheter/likheter. Klassbegreppet i Marx tappning är mer än bara en klassificering. Det hanterar även dimensioner och motsatspar som plats i produktionsprocessen – arbete och kapital, makt/vanmakt, subjekt/objekt, konflikt/konsensus mm.

Som framgår av hela mitt resonemang blir idag klassbegreppet från Marx tid svårhanterligt. Det skapar mer förvirring än det löser problem. Därom inte sagt att det inte finns någon empiri som stöder förekomster av olika klasser. Men ska vi använda begreppet ”klass” är det direkt olämpligt att använda Marx definition. Den leder till ändlösa diskussioner vem som är ”objektivt” den ena eller andra klassen. Den klass som verkar känna sig mest hemmastadd i sin klassroll är överklassen. Världen över har de flyttat fram sina positioner.  Läs exempelvis denna artikel:Klasskampen förs uppifrån: http://www.ka.se/index.cfm?c=101140

En annan värdefull del av Marx det är hans strävan till att hålla sig orienterad med dåtidens mest avancerade tänkare.  Vidvinkelsyn utåt såväl i teorin som i empirin. Detta betraktelsesätt är lika aktuellt idag som någonsin tidigare.

En allmänt kritisk och ifrågasättande attityd är också bra att har med sig idag. Den inställningen är lika viktig när vi bedömer Marx aktualitet för samtiden. Vad är det som idag är gångbart av det som Marx talade om på 1800-talet.

Två personer som i hög grad tagit med sig de bästa egenskaperna från Marx men sedan vidareutvecklat tankegångarna är Erich Fromm och David Harvey. Jag kommer i fortsättningen att koncentrera mig på dessa herrar.

Annons